Transcript
Linnéuniversitetet Växjö Kalmar, Växjö Lärarutbildningen Examensarbete 15 Hp Föräldraaktiv tredagarsinskolning och traditionell inskolning en undersökning Ansvarig institution: Institutionen för pedagogik, psykologi och idrottsvetenskap Författare: Lisbeth Arvenberg och Helena Gyllensporre Handledare: Per-Eric Nilsson Kurs: GO , VT SAMMANFATTNING Lisbeth Arvenberg & Helena Gyllensporre Föräldraaktiv tredagarsinskolning och traditionell inskolning en undersökning En undersökning om två skilda inskolningsmetoder till förskolan och vilka effekter de får (har) på inställningen till inskolningen. Parents Active three-day orientation and traditional orientation a study A study on two different induction methods to the nursery and what effects they may (have) for the approach to induction. Antal sidor: 44 Detta examensarbete undersöker två inskolningsmetoder. Den ena är föräldraaktiv tredagarsmetod, där barnet kommer tillsammans med sina föräldrar under fem timmar i tre hela dagar. Den andra är traditionell tvåveckorsmetod, där barnet kommer tillsammans med sina föräldrar korta stunder i två veckor. I vår undersökning klarläggs vad som är viktigt vid en inskolning i förskolan och vilken metod som föredras av föräldrar och pedagoger. Vi använder oss av kvalitativ enkätundersökning, där empiriskt underlag inhämtas från såväl föräldrar som pedagoger på förskolor. Resultatet från undersökningen visar att den kortare föräldraaktiva inskolningsmetoden föredras av både föräldrar och pedagoger. Det främsta skälet till detta är att föräldrarna ges möjlighet till inblick i förskolans dagliga verksamhet, vilket är av vikt för tryggheten hos såväl föräldrar som barn. Nyckelord: föräldraaktiv inskolning, traditionell inskolning, trygghet, föräldrar, pedagoger Innehåll...1 SAMMANFATTNING Inledning Föräldraaktiv tredagarsinskolning Traditionell tvåveckorsinskolning Syfte och frågeställningar Syfte Frågeställningar Teoretiska utgångspunkter och tidigare forskning På vilka sätt knyter barn an till vuxna under sin förskoletid? Inskolning - traditionell metod Inskolning föräldraaktiv tredagarsmetod Vad säger tidigare forskning? Tidigare jämförelser mellan inskolningsmetoderna Metod Metodval Urval Genomförande Bortfall Forskningsetik Metodkritik Resultat Enkäter till föräldrar i förskolan Enkäter till pedagoger i förskolan Analys och diskussion Analys Diskussion Förslag på fortsatta forskningsfrågor...37 Referenser...39 Bilagor...41 1. Inledning Enligt våra erfarenheter, är inskolningen i förskolan av stor betydelse för både barn och föräldrar. Det är viktigt att barnen, men även föräldrarna, får en god start in i förskolans värld. Abetslaget skall ansvara för att varje barn tillsammans med sina föräldrar får en god introduktion i förskolan (Läroplan för förskolan, 98:12). Då har erfarenhet av både föräldraaktiv tredagarsinskolning och traditionell tvåveckorsinskolning, har vi valt att undersöka dem båda. Är det kanske så att man lägger ner alltför stor vikt av inskolningen, gör den för lång, med en start på en timme, som sedan successivt ökar under två veckors tid? Eller är det så att det räcker med en inskolning på tre dagar, då föräldrarna är med tillsammans med sitt barn och därmed hjälper till att få både barnet och sig själva, trygga i förskolan? Nedan beskrivs de två olika metoderna. 1.1 Föräldraaktiv tredagarsinskolning Enligt pedagoger som arbetar på en förskolan i Stockholm innebär denna inskolningsform att förälder eller vårdnadshavare är med barnet på förskolan 5 timmar per dag i 3 dagar. De deltar i alla aktiviteter tillsammans med sitt barn. Föräldern tar själv hand om sitt barn på förskolan under dessa dagar vid lunch, blöjbyte osv. Det är han/hon som ska hjälpa barnet att utforska den nya miljön och ge trygghet. Barnen och föräldrarna är med under lek, lunch, vila och föräldern är närvarande hela tiden. Efter mellanmålet är dagen slut för inskolningsbarnet som går hem tillsammans med föräldern från förskolan, innan någon ny aktivitet startas upp. Den fjärde dagen lämnar föräldern sitt barn i verksamheten tillsammans med en pedagog och gör ett tydligt adjö. De två kommande veckorna efter inskolningen deltar barnet samma tid som under inskolningen d.v.s , så att barnet känner igen sig och att dagarna för barnet ser likadana ut. Tanken med denna inskolningsmetod är att barnet skolas in i den pedagogiska miljön, till verksamheten och till kamraterna. Barnet får även möjlighet till att anpassa sig till den nya förskolemiljön i sin egen takt, tillsammans med mamma och pappa. 1.2 Traditionell tvåveckorsinskolning Enligt pedagoger som arbetar på en förskola i Malmö handlar den traditionella inskolningen om att barnet skolas in under en tvåveckorsperiod, där man stegvis ökar barnets vistelsetid på förskolan. Fösta dagen kommer barnet och hälsar på tillsammans med föräldern under en kort 4 stund. Därefter ökas tiden på till att stanna till lunch. Dag tre stannar barnet och äter lunch tillsammans med föräldern för att därefter gå hem. Dag fyra äter barnet lunch utan föräldern, men vilar tillsammans med föräldern. Dag fem äter barnet både lunch och vilar utan föräldern. Detta upprepas under nästkommande vecka, barnet går aldrig hem tidigare än under den andra veckan. Här kan föräldrarna välja att skola in barnet enskilt eller i grupp och en pedagog utses av arbetslaget som kontaktperson för barnet under denna tid. 5 2. Syfte och frågeställningar 2.1 Syfte Syftet med undersökningen är att studera två skilda inskolningsmetoder till förskolan vilka effekter de får (har) på inställningen till inskolningen. 2.2 Frågeställningar I valet vi gjorde mellan traditionell inskolning och föräldraaktiv tredagarsinskolning, vilken föredrar föräldrar respektive pedagoger? Vad är det viktigaste vid en inskolning, första mötet eller val av inskolningsmetod? 6 3. Teoretiska utgångspunkter och tidigare forskning 3.1 På vilka sätt knyter barn an till vuxna under sin förskoletid? Broberg (2006) skriver att barn själva ser till att ha flera vuxna omkring sig och på så sätt säkra sin egen omvårdnad många år framåt. Detta gör de för att få beskydd vid fara. I takt med att barnens självständighet ökar får de själva ta ansvar för sin anknytningsrelation till föräldrarna. Denna relation kan bli osynlig, detta för att barnet själv reglerar den invändigt, men den minskar inte. Det är ingen större skillnad på ett och två-åringar i sitt anknytningsbeteende. Små barn följer sina föräldrar med blicken och skulle föräldern försvinna ur barnets blickfång börjar barnet genast att skrika för att få tillbaka förälderns uppmärksamhet. Små barn vill ha mycket närhet detta förändras vi treårsålder. Oavsett om barnet är ett eller två år så blir de lika upprörda om och när de skiljs från sin förälder/ anknytningsperson. Tvååringen gråter inte lika mycket, är mer verbal och kan kalla på sin förälder/anknytningsperson. Treåringen använder tal och mimik för att återknyta kontakten till föräldern/anknytningspersonen. Barn har olika sätt när det gäller att närma sig främlingar. Det mindre barnet tar sig uttryck såsom böjt huvud och tittar inte i ögonen på främlingen. Det lite större barnet försöker själv att knyta kontakt tillsammans med föräldern/ anknytningspersonen eller ensam (Broberg, Granqvist, m.fl.2008). Abrahamsen (1997) skriver att det är viktigt att kombinera omsorg och pedagogik, att se detta som en helhet. Hon belyser att det är viktigt att kunna se samspelet mellan små barn och pedagoger, att vi inte bara talar om teorin, utan också genomför den praktiskt. Den första perioden i våra liv är förspråklig. Det betyder att barnet är beroende av empatisk förståelse från omsorgspersonerna. (Abrahamsen, 1997:10). För att kunna ha en sådan förståelse, krävs det att omsorgspersonen kan leva sig in i hur barnet har det samt även anlägga barnets perspektiv. Hon skriver vidare om att det är viktigt att barn har en trygg bas, trygghet som barnen får genom pedagogerna för att de ska kunna ta del av sin lek och sitt lärande. De ska kunna återvända till sin trygghet och tanka uppmuntran, kärlek och tröst om de behöver. När vi vuxna sätter ord på händelser och förändringar, ger vi barnet ett verktyg som är till hjälp när barnet själv ska tänka på detta (Abrahamsen, 1997:23). Författaren skriver vidare att, ett barn har rätt att känna att, när de skiljs från sina föräldrar, är det en stor förlust för dem, eftersom de inte har någon tidsuppfattning. Vi måste tillåta att barn sörjer samt att föräldrar inte är närvarande. Detta är stort för det lilla barnet. Det är sunt att de reagerar och blir ledsna 7 när föräldrarna går ifrån dem. Barn bär med sig erfarenheter av hur de blivit behandlade då självkänslan byggs på. Bowlby (1988) skriver att, genom att skaffa sig inre arbetsmodeller, kan ett barn lära sig att förstå det sociala beteendet dels hos sig själva men även hos andra. Barnet använder sedan dessa modeller i sina sociala kontakter med andra människor. Dessa kan inte analyseras medvetet utan de finns med från födseln. Genom att barnet får nya och olika erfarenheter när det växer upp, kan arbetsmodellerna omformas och ändras. Dessa modeller utarbetar barnet genom att de träffar de människor som står det närmast i sin omgivning. Det måste vara personer som är tillgängliga för barnet rent känslomässigt samt är stödjande. Då skapas goda förutsättningar för att vidareutvecklas på ett bra sätt. Eftersom pedagoger dagligen träffar barn i förskolan. är det enligt oss, viktigt att de föregår med gott exempel, eftersom pedagogerna fungerar som förebilder för barnen. Även Malmqvist & Svensson (2004) talar om hur viktigt det är att barnet har en trygg pedagog att knyta an till eftersom barnen tillbringar den mesta tiden på förskolan. Vidare skriver de också att de yngre barnen har svårare att knyta an till många pedagoger. Då är det viktigt att det så långt det är möjligt att det bara är en pedagog att knyta an till. 3.2 Inskolning - traditionell metod När barn skall börja på förskolan är det viktigt att detta sker successivt. Det är nya miljöer och nya vuxna som de ska lära sig att lita på. Detta måste ske försiktigt och de vuxna måste lära sig att lyssna till barnen samt tolka signalerna som de sänder ut. Abrahamsen (1997) talar om vikten av att alla barn under tre år behöver mycket vuxenkontakt när de skall vara på förskolan utan sina föräldrar. Som pedagog är det viktigt att inte glömma bort föräldrarna och att de lämnar det viktigaste de har i sitt liv på förskolan. Vidare belyser författaren att det är viktigt att föräldrar och barn är väl förberedda inför förskolestarten. Om barnet är väl förberett, så har det en god inverkan på starten. För små barn bör denna process vara lång. Att föräldrarna pratar med barnen om det som ska ske, lite i taget, ofta och på ett sätt så att barnet förstår. Vuxna är inte alltid bra på att förbereda barn just inför sådana saker. Detta kan vara för att de själva tycker att det är jobbigt och känslosamt samt tror att de skyddar barnet. Men vi talar ofta om det kompetenta barnet så det är inte fel att berätta för barnet vad som kommer att ske, de förstår. Abrahamsen (1997) skriver också att det under själva inskolningen av små barn, är viktigt att pedagogen befinner sig på golvet tillsammans med barnet, eftersom det är i barnets höjd. Då kan barnet känna sig tryggt och se 8 den vuxna hela tiden. Då kan barnen ägna sig åt att utforska sin omvärld och leka. De behöver inte använda sin tid till att se efter var de vuxna befinner sig, risken finns att de tappar sin lekförmåga för att deras tid går åt till att ha koll på var den vuxna är. Vi kan inte heller bara lämna rummet, utan att först känna av barnets sinnestämning om hur länge vi kan vara borta ifrån det. Kanske måste vi ta med oss barnet när vi lämnar rummet. Förskolan skall komplettera hemmet genom att skapa bästa möjliga förutsättningar för att varje barn skall utvecklas rikt och mångsidigt. Förskolans arbete med barnen skall därför ske i ett nära och förtroendefullt samarbete med hemmen. (Lpfö98:11). Sträng H, Monica, m.fl. (2003) belyser att det kan vara bra att förskolan gör ett hembesök hos barnet innan det ska börja på förskolan. Barnet lär sig att känna igen pedagogen som skall ta emot på förskolan och kan få visa sitt rum och saker. Pedagog och barn har sedan när barnet kommer till förskolan något att samtala kring. Viktigt också att barnet får träffa pedagogen första gången i sin egen trygga hemmiljö. På småbarnsavdelningar är inskolningen ett återkommande inslag i vardagen, därför kan det vara viktigt att inskolningen sker efter barnets dygnsrytm så att barnet är glatt och utvilad när det är på förskolan. Vidare säger författaren att det är viktigt hur pedagogen bemöter barnet, så att det känner sig utvalt och välkommet till förskolan. Granberg (1998) talar om vikten av att föräldrarna har stöd i sin föräldraroll. Att bli förälder är stort och det är stort att lämna sitt barn på förskolan. Det är därför viktigt att pedagogerna är medveten om detta och får föräldrarna att känna förtroende samt att de känner sig välkomna. Pedagoger ska tänka på att kanske inte använda för mycket fackspråk så att föräldern inte förstår och hamnar i underläge. Det är bra att släppa in föräldrar i verksamheten så de känner sig delaktiga samt att pedagoger och föräldrar tillsammans ansvarar för barnet. Det är inte bara barnen som ska kännas sig trygga, även föräldrarna måste känna trygghet för förskolans värld och de som arbetar där. Förskolans värld och hemmets värld måste därför knytas samman. Granberg (1998) skriver vidare att det är viktigt att föräldrar stärks i sin roll som förälder. Att ha ett första samtal inför en inskolning där förskolan kan få reda på viktig information om barnet, är ett första steg i föräldrasamverkan i hemmiljö. Då blir det inte så formellt, precis som Sträng H, Monica, m.fl. (2003) skriver om. Det är bra att ha ett andra samtal i mitten av inskolningen om det dyker upp frågor som man vill ha svar på. Det är här som grunden till föräldrasamarbetet startar. 9 Inskolningen är viktig och startar, enligt Granberg (1998), i samma stund som föräldern får brev hem om att de fått en plats. Från förskolan startar inskolningen i samma skede. De förbereder ett brev eller samtal till föräldrar och barn. I detta finns en presentation av förskolan, vilka som arbetar på avdelningen, vad avdelningen heter m.m. All information är av stor vikt. Här får man en beskrivning av hur en inskolning går till och ett inskolningsschema. Sedan är det dags för det första besöket på förskolan, där barn och förälder får bekanta sig med övrig personal och lokaler. Barnet får en egen plats med sitt namn att hänga sina kläder på. En inskolningsperiod kan variera mellan en till fyra veckor, allt beror på barnet. Det är viktigt att varje barn får den tid de behöver så att de kan känna sig trygga på förskolan. Det är också viktigt att föräldern blir inskolad och känner sig trygg med förskolan. Pedagogerna måste lägga tid på föräldrakontakten så de får en bra relation från starten, då får de trygga föräldrar. Är föräldrarna trygga är deras barn också trygga. Granberg (1998) menar även att dagarna i början av inskolningen bör vara korta, då det är så mycket nya intryck för det lilla barnet. Efterhand ökar man på tiden. När det gått några dagar är det dags att säga hej då. Det är då viktigt att föräldern är tydlig med sitt avsked så att barnet vet att föräldern har gått och inte övergivit sitt barn. Föräldern bör vara tillgänglig under denna tid på telefon. Under själva inskolningen är det bra att det är samma inskolningspedagog, anser Granberg (1998). Detta handlar om att vinna barnets förtroende. Den huvudsakliga uppgiften är att locka med intressanta saker och lek för barnet. Därav vikten av att ha träffat barnet i hemmiljö så pedagogen vet vad barnet tycker är roligt. Själva inskolningen avslutas med ett uppföljningssamtal där man tillsammans med föräldern utvärderar inskolningen, detta ska hållas senast tre veckor efter avslutad inskolning. 3.3 Inskolning föräldraaktiv tredagarsmetod Denna metod har bara funnits några år i förskoleverksamheten, men har visat vara mycket effektiv. I Lärarnas tidning (13/09), står det i artikeln Lugnare med snabb start, om tredagars inskolning där föräldrarna är aktiva de tre dagar som inskolningen tar. Eftersom de gör allt tillsammans med sitt eget barn, kan pedagogerna arbeta på som vanligt med både gamla och nya barn. Förskollärarna som blev intervjuade i den här artikeln såg bara vinning i att byta till denna metod. De ansåg att den traditionella metoden drog ut på tiden. De har heller inte längre några avgränsningar för de nya barnen, de är med i hela verksamheten från början. Barnen får upptäcka verksamheten i sin egen takt. Vidare skrev de att föräldrar emellan lärde känna varandra under dessa tre dagar och även personalen på förskolan som, tillsammans med 10 föräldrarna, kunde lära känna barnet och ställa frågor till varandra om barnet. Det blir då en djupare kontakt till föräldrarna redan från början. När inskolningen är slut, ska föräldrarna vara tillgängliga men det är de som beslutar hur länge just deras barn ska vara på förskolan. Visst tyckte pedagogerna att det fanns nackdelar med denna nya metod, då det fanns många föräldrar samtidigt på förskolan. Det ställde högre krav på pedagogernas arbete eftersom de blev iakttagna av föräldrarna. Fanns det då några bakslag av inskolningen? De skrev att det fanns det med den traditionella också men att det hade minskat med tiden, detta skulle hänga ihop med att pedagogerna nu hade en annan syn på inskolning. Som svar på denna artikel, skriver barnpsykolog Gunilla Niss, med fokus på just inskolningsfrågor, i samma tidning där hon menar att det viktigaste är att barn behöver anknytningspersoner så att de känner sig trygga. Då fungerar inskolningen och separationen från föräldern. Men hon menar också, att man ska vara försiktig och se till att det är fler än en person som skolar in barnet. Detta för att man inte ska lura barnet att tro att det bara är en person som finns för just det barnet, för så ser inte verkligheten ut på förskolan. Under den första inskolningstiden anser Granberg (1998), att det är viktigt att föräldrarna finns i närheten av barnet. Genom detta kan barnen våga utforska och lära känna den nya miljön, de andra barnen samt pedagogerna. Anledningen till detta kan vara att barnen vet att föräldrarna är i närheten. Barnet kan då lättare knyta an till pedagogerna eftersom de ser att deras föräldrar agerar som pedagogerna. Även Niss (1987) framhåller att föräldrarna skall vara aktiva under inskolningen, dock med fokus på det egna barnet och dess behov såsom blöj- och klädbyte samt trösta och hjälpa barnet. Detta eftersom föräldrarna är barnets närmaste anknytningspersoner. (Andersson & Wasowzka, 2010:12). I författarnas text tar Granberg (1998), upp vem som har ansvaret för att vinna barnets intresse samt skapa möjligheter till anknytning. Detta kan ske genom att göra intressanta aktiviteter som barnet kan inbjudas till. Hon menar att detta ansvar helt ligger hos pedagogen och anledningen till detta är, att när det är dags att ta avsked och lämnas på förskolan, bör barnet ha knutit an till pedagogerna. Det är nu som pedagogerna fungerar som den trygga basen för barnet. 3.4 Vad säger tidigare forskning? Grundén & Lindstedt (2009) skriver i sin undersökning om vikten av att föräldrar är trygga när deras barn skall börja i förskolan eftersom föräldrar skickar signaler till barnet om hur de känner sig. Är de oroliga blir barnet också oroligt och att dessa känslor då förvärras för pedagogerna när de skall knyta an till barnet. Inskolningen skall vara så lugn och harmonisk 11 som möjligt, barn i största allmänhet är inte vana vid miljöförändringar. Inskolningen påvekas även av hur de andra barnen trivs på förskolan. Under inskolningen, sker det bästa mötet mellan barn och pedagoger, genom lek. Det är viktigt att pedagogerna ser att, det
